Det går segt med bloggandet nu

Flera olika faktorer spelar in. Den största och kanske viktigaste är att internet i Australien inte är vad internet i Sverige är. Henrik har en rätt bra uppkoppling generellt som tillåter hnm att ladda ner 60GB dagtid, och 60GB nattetid. På något märkligt vänster har han lyckats ladda ner 60GB dagtid redan, 2 veckor innan han får ny kvota att fylla. Den uppdateras månadsvis. När kvotan är fylld sparkar internetleverantören tillbaka användaren till medeltiden och man får surfa på 64kbps.. Seriöst!!! Det går inte att surfa så långsamt, okej om det var 10 år sen, men vi lever fan på 2000-talet nu. Grafik, kvrävande script och en hel jävla massa information som ska med på samma sida. I Sverige är det inga problem alls, men så har vi tydligen ett av de bäst utbyggda internetsystemen (eller vad man ska kalla det) i hela världen. Aussie ligger låååååååångt efter. Så därför är det ett rent helvete att ens försöka surfa mellan 12.00 och 02.00....När det faktiskt går att surfa, ja då sover man ju! Eller så är man full, och då fattar man ju ändå inte vad man gör. Dessutom finns risken att den här bloggen skulle bli alldeles för magstark för vissa läsare då. Tycker om nivån den ligger på nu: en trevlig familjeblogg med resetips i Australien.
Roadtrip-inlägget lär dröja. Dels för att det var mkt roligare att vara där än det är att skriva om, och dels för att man bör lägga upp bilder på alla sköna roadkills vi fotade.
Men en kort resumé kan ni få så länge, så kanske kanske kanske det kommer ett mer omfattande inlägg sen. Viktor visade sitt intresse för att gästskriva, men vägrar skrva på svenska, så kommer det ett engelskt inlägg vet ni var det kommer ifrån.

Roadtrip i korthet. Eller Roadtrip version 0.1b

Vi satte oss i bilen med en massa förnödenheter och började åka österut.
En del kartor, men inte alls tillräckligt för att täcka roadtrippens alla destinationer. Vi förlitade oss helt på GPS, vilket fungerade klockrent. Förutom när vi var och snurrade i öknen, då var den lite trött.
Österut mot Kalgoorlie, mot Laverton, där var vi tvugna att övernatt, första natten på roadftrippen, i bilen givetvis. Utanför polisstationen, för att det förmodligen var säkrast. Vi hade snurrat omkring i "stan" för att leta bensinmack men hittade ingen, och givetvis hade jag glömt helljuset på. Polisen var på oss direkt och vi pratade lite med dom,fick reda p åatt det itne gick att tanka förens 6 morgonen efter. Vi fortsatte att snurra runt, letade efter puben. Givetvis åker jag in fel mot polisstationen ska ut därifrån, vänstertrafik. Trött som ett djur, tänker inte på de har en paradgata mitt i världens minsta lilla by. Polisen är på mig direkt! Vill kolla körkort och frågar om jag har druckit. Förklarar att jag bara är trött och van vid högertrafik, missade refugen och svängde fel. De köpte det! Vi frågade även om det fanns någon pub, så de åkte och kollade. 3 minuter senare kommer dom o säger att puben är öppen, vi kan parkera där och där. Då frågar vi om det är okej att sova i bilen, vilket det är och de rekomenderar oss att sova utanför polisstationen, för att det är säkrast. De lovade även att väcka oss på morgonen för att en av poliserna slutade runt 6. Fast det glömde dom att göra. Upp tidigt som fan på morgonen för att tanka och åka vidare, bensinmacken öppnade inte förens 7 och Mulba var sen. Efter att vi var fulltankade började färden återigen mot Ayers Rock. Vad vi trodde skulle vara asfalt visade sig vara grus- och, eller, sand-väg. Grattis pojkar!!! 120 mil skitväg framför er. Men eftersom det var den närmsta vägen tog vi den, det hade blivit en omväg på en jävla massa mil om vi hade börjat åka runt för att leta asfalterad väg. Pang boom schmack! grusväg för hela slanten, och den var av varierande kvalitet. Bitvis var det tvättbräda som vi var tvugna att krypa över i 20km/h för att inte skaka sönder. Bilen hade säkert hållt för det, men inte vi. Bilar är hårda och det är vi också, fast inte lika hårda! Men vissa bitar av vägen var rikigt fin, inte körbanan, men väggrenen, där bjöds det på slät och fin röd sand som tamejfan kom in överallt, tillochmed på insidan! av tanklocket, galet. Att köra i sanden var som att köra på snö, fast koolare, kändes lite farligare eftersom man var tvungen att ha superkoll så man inte körde på några stenar eller alldeles för stora rester från däck-explosioner. Var det nånting det fanns mycket av i öknen så var det däck-explosionsrester, minst var 100:e meter. Efter resterna ligger nog bilvraken på en andraplats, om inte kamelerna toppade bilvraken.
Hur som helst var det mycket vilt på ökenvägarna, Emu´s sprang över vägen så man var tvungen att halvt panikbromsa, likaså kor och kameler, men kamelerna höll sig mest vid vägkanten, eller en bit upp i öknen. En del, eller tre, känguruer hoppade över vägen och det kändes lite festligt. Fast det var inte lika festligt sen på vägen hem. Sand, buskar, bilvrak, vilt och mer sand, så såg det ut i öknen, väldigt mkt rakt fram, kom man upp på en höjd så såg man ofta vägen gå rakt fram ända bort till horisonten. Mycket rakt fram. Roadhousen, eller väghusen om man så vill, låg med ungefär 30 mils mellanrum, så när man var mitt emellan 2 st var man inte så kaxig, det var ju lite nojjigt att vara 15 mil från närmsta människa, för möten på ökenvägarna var ovanligt. de första 30 milen såg vi inte en annan bil, men sen blev det lite tätare. Ett roadhouse iafl, man tankar där, kan köpa is, bröd, snacks och dricka. Kanske en karta, men mycket mer än så var det inte. Inte i öknen iafl. Nytankade och klara fortsätter färden från första roadhouset mot nästa. Vi var inte helt överlyckliga eftersom första sträckan på 30 mil hade haft en snitthastighet av 60km/h, fast vi blev gladare mot slutet av den då vi mötte 2 st graders. En grader är en stor jävla plog som helt enkelt plogar ner vägen så den blir schysstare att åka på. Tror det var det trevligaste som hände på hela dagen. Nog för att det är roligt att slira omkring i sanden, men man tröttnar på det efter 5-6 timmar. Det var ungefär så dag 2 på roadtrippen såg ut.. Efter 14 timmars körning ruttnade jag totalt, var helt slut och ville bara sova. Då var det kanske 10-15 mil kvar till Ayers Rock. En rokad och så satt Henrik i förarsätet, Viktor tog plats brevid hnm för att hålla honom vaken och jag satte mig i baksätet för att sova. Vi kom fram! 120 mil grusväg och kanske 10 mil asfalterad väg på en dag. Det är fan respekt! När vi kom till asfaltsvägarna närmre stenen vaknade jag, det blev lite för bekvämt eller nåt, för tyst. Henrik parkerade framför stenen, en godnattcigg borsta tänderna och sen in i bilen igen för att sova. Man vill se stenen i soluppgången, eller solnedgången. Det är då den är som mäktigast tydligen. Personligen tycker jag det var ballare hur den tornade upp sig som en stor svart skugga ur ingenstans och täckte natthimlen. Men det var nog bara jag. Halv 6 väcktes vi av en Ranger som ville kolla läget. Man måste tydligen betala för att åka in i nationalparken, men eftersom det inte kommer nån från grusvägen så fanns ingen betalstation där. Vi var tvugna att åka tillbaka 3-4 mil för att betala och sen åka tillbaka till stenen. När vi kom tillbaka till stenen var det busslast efter busslast med människor där, och stenen var inte så upphetsande, vi kollade om man fick knalla upp på stenen, men det var för blåsigt. Så efter att ha vaknat och insett att det var ett sjunkande skepp fortsatte vi mot Alice Springs. Resan dit var odramatisk och vi kom fram helskinnade. Vad göra i Alice Springs? Bra fråga. Vi tog in på motell, eller en Outback Lodge som hade pool och hängde där. 2 nätter i Alice. Det roligaste vi gjorde där vara tt leka i poolen så att alla antingen gjorde illa nacken, eller ryggen. Vi hade planerat att åka quads i öknen, men eftersom alla var rätt trsiga blev det inge quad-åkande. Vi tog det lugnt, köpte en massa öl och undehöll oss. Det läskiga i Alice var att det kryllade av Aboriginer. Dom hängde överallt där det fanns skugga, som herrelösa hundar. Tror nånting hände med bloggen nu så att text hamnade på fel ställe, men jag orkar inte leta. Har iafl inga fördomar mot abbisarna, tycker bara dom är äckliga. De flesta skulle nog hålla med mig. Pizzan i Australien är riktigt blek! Åker ni hit, ät inte pizza, de har bra italiensk mat, men pizzan är under all kritik. INTE PIZZA! dels kostar den typ 120 spänn, smakar ingenting och man måste vänta 40 minuter för att få den. Big nono!!
Det var i korthet Alice, varmt som fan, skön pool, abbisar och en myysig tjej som förföljde oss när vi köpte souvenirer. Hon jobbade i ena butiken först, vi handlade där och gick till nästa, vips så står hon där också. Mycket märkligt, men det var lite roligt.

Det blev lite längre än en superkort resumé, även fast jag hoppade över en jävla massa. Nästa del kommer senare. Kanske idag, förmodligen inte, men kanske.