Wednesday, February 6, 2008
Sirap på menyn
Idag när vi som bäst satt och lyssnade på Hassan kom Viktor på den brillianta idén att vi återigen skulle svepa en varsin flaska lönnsirap. Senaste gången vi gjorde det var för kanske 2 år sedan på en valborgsmässoafton. Den gången användes äkta lönnsirap. Idag däremot hade vi pannkakssirap. Smakar som vanlig sirap, men den är mer lättflytande. Normalt sett kan den nog vara god, men att svepa 5 dl är inte helt okej. Det var riktigt tajt, enligt domaren vann jag med ett par sekunder före Henrik. Viktor kom sist ungefär 15 sekunder efter oss. När det var färdigdrucket hade vi ett skönt spyrally. Där vann viktor överlägset med 2 blodsprängda ögon. Henrik på en hedervärd andraplats med smak av galla i spyan. Själv lyckades jag bara hosta upp 2 matskedar härlig sirap. Så, risken finns att man är härligt diabetisk när man kommer hem. 76procentig sirap, man tackar. 76 procent socker alltså. Nu återstår bara att ladda in filmen i datorn för att se vem som verkligen vann. Henrik hävdar nämligen att det var han, medan jag och domaren mer tror på att det var jag. Så, även om Henrik mot all förmodan slog mig med ett par sekunder kommer bloggen inteuppdateras. Jag vann!!!!!!
Wednesday, January 30, 2008
Det går segt med bloggandet nu
Flera olika faktorer spelar in. Den största och kanske viktigaste är att internet i Australien inte är vad internet i Sverige är. Henrik har en rätt bra uppkoppling generellt som tillåter hnm att ladda ner 60GB dagtid, och 60GB nattetid. På något märkligt vänster har han lyckats ladda ner 60GB dagtid redan, 2 veckor innan han får ny kvota att fylla. Den uppdateras månadsvis. När kvotan är fylld sparkar internetleverantören tillbaka användaren till medeltiden och man får surfa på 64kbps.. Seriöst!!! Det går inte att surfa så långsamt, okej om det var 10 år sen, men vi lever fan på 2000-talet nu. Grafik, kvrävande script och en hel jävla massa information som ska med på samma sida. I Sverige är det inga problem alls, men så har vi tydligen ett av de bäst utbyggda internetsystemen (eller vad man ska kalla det) i hela världen. Aussie ligger låååååååångt efter. Så därför är det ett rent helvete att ens försöka surfa mellan 12.00 och 02.00....När det faktiskt går att surfa, ja då sover man ju! Eller så är man full, och då fattar man ju ändå inte vad man gör. Dessutom finns risken att den här bloggen skulle bli alldeles för magstark för vissa läsare då. Tycker om nivån den ligger på nu: en trevlig familjeblogg med resetips i Australien.
Roadtrip-inlägget lär dröja. Dels för att det var mkt roligare att vara där än det är att skriva om, och dels för att man bör lägga upp bilder på alla sköna roadkills vi fotade.
Men en kort resumé kan ni få så länge, så kanske kanske kanske det kommer ett mer omfattande inlägg sen. Viktor visade sitt intresse för att gästskriva, men vägrar skrva på svenska, så kommer det ett engelskt inlägg vet ni var det kommer ifrån.
Roadtrip i korthet. Eller Roadtrip version 0.1b
Vi satte oss i bilen med en massa förnödenheter och började åka österut.
En del kartor, men inte alls tillräckligt för att täcka roadtrippens alla destinationer. Vi förlitade oss helt på GPS, vilket fungerade klockrent. Förutom när vi var och snurrade i öknen, då var den lite trött.
Österut mot Kalgoorlie, mot Laverton, där var vi tvugna att övernatt, första natten på roadftrippen, i bilen givetvis. Utanför polisstationen, för att det förmodligen var säkrast. Vi hade snurrat omkring i "stan" för att leta bensinmack men hittade ingen, och givetvis hade jag glömt helljuset på. Polisen var på oss direkt och vi pratade lite med dom,fick reda p åatt det itne gick att tanka förens 6 morgonen efter. Vi fortsatte att snurra runt, letade efter puben. Givetvis åker jag in fel mot polisstationen ska ut därifrån, vänstertrafik. Trött som ett djur, tänker inte på de har en paradgata mitt i världens minsta lilla by. Polisen är på mig direkt! Vill kolla körkort och frågar om jag har druckit. Förklarar att jag bara är trött och van vid högertrafik, missade refugen och svängde fel. De köpte det! Vi frågade även om det fanns någon pub, så de åkte och kollade. 3 minuter senare kommer dom o säger att puben är öppen, vi kan parkera där och där. Då frågar vi om det är okej att sova i bilen, vilket det är och de rekomenderar oss att sova utanför polisstationen, för att det är säkrast. De lovade även att väcka oss på morgonen för att en av poliserna slutade runt 6. Fast det glömde dom att göra. Upp tidigt som fan på morgonen för att tanka och åka vidare, bensinmacken öppnade inte förens 7 och Mulba var sen. Efter att vi var fulltankade började färden återigen mot Ayers Rock. Vad vi trodde skulle vara asfalt visade sig vara grus- och, eller, sand-väg. Grattis pojkar!!! 120 mil skitväg framför er. Men eftersom det var den närmsta vägen tog vi den, det hade blivit en omväg på en jävla massa mil om vi hade börjat åka runt för att leta asfalterad väg. Pang boom schmack! grusväg för hela slanten, och den var av varierande kvalitet. Bitvis var det tvättbräda som vi var tvugna att krypa över i 20km/h för att inte skaka sönder. Bilen hade säkert hållt för det, men inte vi. Bilar är hårda och det är vi också, fast inte lika hårda! Men vissa bitar av vägen var rikigt fin, inte körbanan, men väggrenen, där bjöds det på slät och fin röd sand som tamejfan kom in överallt, tillochmed på insidan! av tanklocket, galet. Att köra i sanden var som att köra på snö, fast koolare, kändes lite farligare eftersom man var tvungen att ha superkoll så man inte körde på några stenar eller alldeles för stora rester från däck-explosioner. Var det nånting det fanns mycket av i öknen så var det däck-explosionsrester, minst var 100:e meter. Efter resterna ligger nog bilvraken på en andraplats, om inte kamelerna toppade bilvraken.
Hur som helst var det mycket vilt på ökenvägarna, Emu´s sprang över vägen så man var tvungen att halvt panikbromsa, likaså kor och kameler, men kamelerna höll sig mest vid vägkanten, eller en bit upp i öknen. En del, eller tre, känguruer hoppade över vägen och det kändes lite festligt. Fast det var inte lika festligt sen på vägen hem. Sand, buskar, bilvrak, vilt och mer sand, så såg det ut i öknen, väldigt mkt rakt fram, kom man upp på en höjd så såg man ofta vägen gå rakt fram ända bort till horisonten. Mycket rakt fram. Roadhousen, eller väghusen om man så vill, låg med ungefär 30 mils mellanrum, så när man var mitt emellan 2 st var man inte så kaxig, det var ju lite nojjigt att vara 15 mil från närmsta människa, för möten på ökenvägarna var ovanligt. de första 30 milen såg vi inte en annan bil, men sen blev det lite tätare. Ett roadhouse iafl, man tankar där, kan köpa is, bröd, snacks och dricka. Kanske en karta, men mycket mer än så var det inte. Inte i öknen iafl. Nytankade och klara fortsätter färden från första roadhouset mot nästa. Vi var inte helt överlyckliga eftersom första sträckan på 30 mil hade haft en snitthastighet av 60km/h, fast vi blev gladare mot slutet av den då vi mötte 2 st graders. En grader är en stor jävla plog som helt enkelt plogar ner vägen så den blir schysstare att åka på. Tror det var det trevligaste som hände på hela dagen. Nog för att det är roligt att slira omkring i sanden, men man tröttnar på det efter 5-6 timmar. Det var ungefär så dag 2 på roadtrippen såg ut.. Efter 14 timmars körning ruttnade jag totalt, var helt slut och ville bara sova. Då var det kanske 10-15 mil kvar till Ayers Rock. En rokad och så satt Henrik i förarsätet, Viktor tog plats brevid hnm för att hålla honom vaken och jag satte mig i baksätet för att sova. Vi kom fram! 120 mil grusväg och kanske 10 mil asfalterad väg på en dag. Det är fan respekt! När vi kom till asfaltsvägarna närmre stenen vaknade jag, det blev lite för bekvämt eller nåt, för tyst. Henrik parkerade framför stenen, en godnattcigg borsta tänderna och sen in i bilen igen för att sova. Man vill se stenen i soluppgången, eller solnedgången. Det är då den är som mäktigast tydligen. Personligen tycker jag det var ballare hur den tornade upp sig som en stor svart skugga ur ingenstans och täckte natthimlen. Men det var nog bara jag. Halv 6 väcktes vi av en Ranger som ville kolla läget. Man måste tydligen betala för att åka in i nationalparken, men eftersom det inte kommer nån från grusvägen så fanns ingen betalstation där. Vi var tvugna att åka tillbaka 3-4 mil för att betala och sen åka tillbaka till stenen. När vi kom tillbaka till stenen var det busslast efter busslast med människor där, och stenen var inte så upphetsande, vi kollade om man fick knalla upp på stenen, men det var för blåsigt. Så efter att ha vaknat och insett att det var ett sjunkande skepp fortsatte vi mot Alice Springs. Resan dit var odramatisk och vi kom fram helskinnade. Vad göra i Alice Springs? Bra fråga. Vi tog in på motell, eller en Outback Lodge som hade pool och hängde där. 2 nätter i Alice. Det roligaste vi gjorde där vara tt leka i poolen så att alla antingen gjorde illa nacken, eller ryggen. Vi hade planerat att åka quads i öknen, men eftersom alla var rätt trsiga blev det inge quad-åkande. Vi tog det lugnt, köpte en massa öl och undehöll oss. Det läskiga i Alice var att det kryllade av Aboriginer. Dom hängde överallt där det fanns skugga, som herrelösa hundar. Tror nånting hände med bloggen nu så att text hamnade på fel ställe, men jag orkar inte leta. Har iafl inga fördomar mot abbisarna, tycker bara dom är äckliga. De flesta skulle nog hålla med mig. Pizzan i Australien är riktigt blek! Åker ni hit, ät inte pizza, de har bra italiensk mat, men pizzan är under all kritik. INTE PIZZA! dels kostar den typ 120 spänn, smakar ingenting och man måste vänta 40 minuter för att få den. Big nono!!
Det var i korthet Alice, varmt som fan, skön pool, abbisar och en myysig tjej som förföljde oss när vi köpte souvenirer. Hon jobbade i ena butiken först, vi handlade där och gick till nästa, vips så står hon där också. Mycket märkligt, men det var lite roligt.
Det blev lite längre än en superkort resumé, även fast jag hoppade över en jävla massa. Nästa del kommer senare. Kanske idag, förmodligen inte, men kanske.
Roadtrip-inlägget lär dröja. Dels för att det var mkt roligare att vara där än det är att skriva om, och dels för att man bör lägga upp bilder på alla sköna roadkills vi fotade.
Men en kort resumé kan ni få så länge, så kanske kanske kanske det kommer ett mer omfattande inlägg sen. Viktor visade sitt intresse för att gästskriva, men vägrar skrva på svenska, så kommer det ett engelskt inlägg vet ni var det kommer ifrån.
Roadtrip i korthet. Eller Roadtrip version 0.1b
Vi satte oss i bilen med en massa förnödenheter och började åka österut.
En del kartor, men inte alls tillräckligt för att täcka roadtrippens alla destinationer. Vi förlitade oss helt på GPS, vilket fungerade klockrent. Förutom när vi var och snurrade i öknen, då var den lite trött.
Österut mot Kalgoorlie, mot Laverton, där var vi tvugna att övernatt, första natten på roadftrippen, i bilen givetvis. Utanför polisstationen, för att det förmodligen var säkrast. Vi hade snurrat omkring i "stan" för att leta bensinmack men hittade ingen, och givetvis hade jag glömt helljuset på. Polisen var på oss direkt och vi pratade lite med dom,fick reda p åatt det itne gick att tanka förens 6 morgonen efter. Vi fortsatte att snurra runt, letade efter puben. Givetvis åker jag in fel mot polisstationen ska ut därifrån, vänstertrafik. Trött som ett djur, tänker inte på de har en paradgata mitt i världens minsta lilla by. Polisen är på mig direkt! Vill kolla körkort och frågar om jag har druckit. Förklarar att jag bara är trött och van vid högertrafik, missade refugen och svängde fel. De köpte det! Vi frågade även om det fanns någon pub, så de åkte och kollade. 3 minuter senare kommer dom o säger att puben är öppen, vi kan parkera där och där. Då frågar vi om det är okej att sova i bilen, vilket det är och de rekomenderar oss att sova utanför polisstationen, för att det är säkrast. De lovade även att väcka oss på morgonen för att en av poliserna slutade runt 6. Fast det glömde dom att göra. Upp tidigt som fan på morgonen för att tanka och åka vidare, bensinmacken öppnade inte förens 7 och Mulba var sen. Efter att vi var fulltankade började färden återigen mot Ayers Rock. Vad vi trodde skulle vara asfalt visade sig vara grus- och, eller, sand-väg. Grattis pojkar!!! 120 mil skitväg framför er. Men eftersom det var den närmsta vägen tog vi den, det hade blivit en omväg på en jävla massa mil om vi hade börjat åka runt för att leta asfalterad väg. Pang boom schmack! grusväg för hela slanten, och den var av varierande kvalitet. Bitvis var det tvättbräda som vi var tvugna att krypa över i 20km/h för att inte skaka sönder. Bilen hade säkert hållt för det, men inte vi. Bilar är hårda och det är vi också, fast inte lika hårda! Men vissa bitar av vägen var rikigt fin, inte körbanan, men väggrenen, där bjöds det på slät och fin röd sand som tamejfan kom in överallt, tillochmed på insidan! av tanklocket, galet. Att köra i sanden var som att köra på snö, fast koolare, kändes lite farligare eftersom man var tvungen att ha superkoll så man inte körde på några stenar eller alldeles för stora rester från däck-explosioner. Var det nånting det fanns mycket av i öknen så var det däck-explosionsrester, minst var 100:e meter. Efter resterna ligger nog bilvraken på en andraplats, om inte kamelerna toppade bilvraken.
Hur som helst var det mycket vilt på ökenvägarna, Emu´s sprang över vägen så man var tvungen att halvt panikbromsa, likaså kor och kameler, men kamelerna höll sig mest vid vägkanten, eller en bit upp i öknen. En del, eller tre, känguruer hoppade över vägen och det kändes lite festligt. Fast det var inte lika festligt sen på vägen hem. Sand, buskar, bilvrak, vilt och mer sand, så såg det ut i öknen, väldigt mkt rakt fram, kom man upp på en höjd så såg man ofta vägen gå rakt fram ända bort till horisonten. Mycket rakt fram. Roadhousen, eller väghusen om man så vill, låg med ungefär 30 mils mellanrum, så när man var mitt emellan 2 st var man inte så kaxig, det var ju lite nojjigt att vara 15 mil från närmsta människa, för möten på ökenvägarna var ovanligt. de första 30 milen såg vi inte en annan bil, men sen blev det lite tätare. Ett roadhouse iafl, man tankar där, kan köpa is, bröd, snacks och dricka. Kanske en karta, men mycket mer än så var det inte. Inte i öknen iafl. Nytankade och klara fortsätter färden från första roadhouset mot nästa. Vi var inte helt överlyckliga eftersom första sträckan på 30 mil hade haft en snitthastighet av 60km/h, fast vi blev gladare mot slutet av den då vi mötte 2 st graders. En grader är en stor jävla plog som helt enkelt plogar ner vägen så den blir schysstare att åka på. Tror det var det trevligaste som hände på hela dagen. Nog för att det är roligt att slira omkring i sanden, men man tröttnar på det efter 5-6 timmar. Det var ungefär så dag 2 på roadtrippen såg ut.. Efter 14 timmars körning ruttnade jag totalt, var helt slut och ville bara sova. Då var det kanske 10-15 mil kvar till Ayers Rock. En rokad och så satt Henrik i förarsätet, Viktor tog plats brevid hnm för att hålla honom vaken och jag satte mig i baksätet för att sova. Vi kom fram! 120 mil grusväg och kanske 10 mil asfalterad väg på en dag. Det är fan respekt! När vi kom till asfaltsvägarna närmre stenen vaknade jag, det blev lite för bekvämt eller nåt, för tyst. Henrik parkerade framför stenen, en godnattcigg borsta tänderna och sen in i bilen igen för att sova. Man vill se stenen i soluppgången, eller solnedgången. Det är då den är som mäktigast tydligen. Personligen tycker jag det var ballare hur den tornade upp sig som en stor svart skugga ur ingenstans och täckte natthimlen. Men det var nog bara jag. Halv 6 väcktes vi av en Ranger som ville kolla läget. Man måste tydligen betala för att åka in i nationalparken, men eftersom det inte kommer nån från grusvägen så fanns ingen betalstation där. Vi var tvugna att åka tillbaka 3-4 mil för att betala och sen åka tillbaka till stenen. När vi kom tillbaka till stenen var det busslast efter busslast med människor där, och stenen var inte så upphetsande, vi kollade om man fick knalla upp på stenen, men det var för blåsigt. Så efter att ha vaknat och insett att det var ett sjunkande skepp fortsatte vi mot Alice Springs. Resan dit var odramatisk och vi kom fram helskinnade. Vad göra i Alice Springs? Bra fråga. Vi tog in på motell, eller en Outback Lodge som hade pool och hängde där. 2 nätter i Alice. Det roligaste vi gjorde där vara tt leka i poolen så att alla antingen gjorde illa nacken, eller ryggen. Vi hade planerat att åka quads i öknen, men eftersom alla var rätt trsiga blev det inge quad-åkande. Vi tog det lugnt, köpte en massa öl och undehöll oss. Det läskiga i Alice var att det kryllade av Aboriginer. Dom hängde överallt där det fanns skugga, som herrelösa hundar. Tror nånting hände med bloggen nu så att text hamnade på fel ställe, men jag orkar inte leta. Har iafl inga fördomar mot abbisarna, tycker bara dom är äckliga. De flesta skulle nog hålla med mig. Pizzan i Australien är riktigt blek! Åker ni hit, ät inte pizza, de har bra italiensk mat, men pizzan är under all kritik. INTE PIZZA! dels kostar den typ 120 spänn, smakar ingenting och man måste vänta 40 minuter för att få den. Big nono!!
Det var i korthet Alice, varmt som fan, skön pool, abbisar och en myysig tjej som förföljde oss när vi köpte souvenirer. Hon jobbade i ena butiken först, vi handlade där och gick till nästa, vips så står hon där också. Mycket märkligt, men det var lite roligt.
Det blev lite längre än en superkort resumé, även fast jag hoppade över en jävla massa. Nästa del kommer senare. Kanske idag, förmodligen inte, men kanske.
Monday, January 14, 2008
Roadtrip imorgon!
Vi sticker på roadtrip imorgon, så bloggen kommer inte uppdateras på en sisådär 10-11 dagar. Färden kommer gå genom öken och en massa otrevliga landskap. Målet är att komma till Alice Springs, vilket vi kommer göra. Märker vi att det tar för lång tid att köra kanske vi kortar av resan med några mil. Det jobba och roliga är att det bara är jag som har körkort. Så det blir lite av ett äventyr. Viktor och Micke har köpt upp sig på en massa fantasy, så de kommer plantera sig i baksätet för att läsa misstänker jag. Jag kör, Henrik läser karta...när det behövs. Kommer mestadels vara extremt långa och tråkiga raksträckor. Fast vi var och bunkrade upp idag. 80 liter vatten och andra livsuppehållande förnödenheter. Ni vet kakor, chips, godis, beef jerky och såna saker. Högvärdigt protein som inte blir dåligt i värmen helt enkelt. Henrik komemr hjälpa till att köra ute i öknen så att jag kan vila lite. Fast det talar vi tyst om! Okej, vi kan säga att tanken är att Henrik ska hjälpa till att köra i öknen. Om så blir fallet återstår att se. Lovar att bli bättre på att uppdatera med bilder sen när vi kommer tillbaka från trippen.
Sunday, January 13, 2008
Några bilder
Så, lite bilder. uppifrån och ner:
Viktors kanske mest signifikanta stadium och pose här nere..sovandes.
Henrik vid matbordet...eller bordet.
Viktor som diskar på nyårsafton
Henrik på kontoret
Grabbarna som spanar efter fyrverkerier på nyår.
Fler bilder kommer så fort jag orkar ladda in dem i datorn.
Saturday, January 12, 2008
Nyår
Att försöka få Viktor att göra IQ-test när han ligger ligger halvt utslagen efter 19 timmars intensivt krökande är inte helt lätt. Med "twat" skriver över tårna och "please sir, please" textat över ankeln ger vår vän intrycket av att ha gett upp. 11 månaders fristad från lukten är borta! Tim och Viktor kom ner, med dem (oss) kom stanken. Äckligt? kanske. Charmigt? definitivt. Vi är här nu, och vi luktar, vissa mer än andra. Att fira nyår i Perth var speciellt, definitivt det bästa hittills. Att bara byta ut minusgrader och snö mot 35 grader och strålande solsken är en välsignelse. Lägg därtill två av dina närmaste vänner, god mat och bisarra mängder alkohol. Försök sedan hävda att du itne är avundsjuk. Lögnare säger jag då! Det här nyåret var det trevligaste hitills,Vi började klockan 3 på eftermiddagen med en öl vid bordet. I takt med att ölen dracks upp ställdes det fram nya, tills vi kom överens om att en tupplur runt 6, halv 7 skulle vara skönt. Jag menar, det är ganska varmt här nere och efter att ha varit ute i solen 2 vändor (första föra tt köpa mat och öl, andra för att köpa cigaretter och snacks) så blev man för att citera Viktor "lite stekt i skallen". Kvällen var inte speciellt händelserik. Vi åt och drack, sen drack vi lite mer. När det närmade sig 12-slaget gick vi in och började förbereda det traditionella nyårsfirandet (som jag föregående år missade pga jakten efter svaret på den stora frågan. Men jag har glömt bort frågan nu, kommer bara ihåg jakten). Traditionsenligt slängde vi på "Good Riddence" med Green Day och sjöng och dansade in det nya året. Intet ont anande om vad som fanns att vänta slet vi med oss stolarna ut på parkeringen för att beskåda vad vi trodde skulle vara ett storartat fyrverkeri. INGENTING!! Inte så mycket som en kinapuff hördes, så där satt vi på tre plaststolar och spanade ut över en tyst stad. Vi började inse, och komma överens om att här nere drar man iväg fyrverkerierna innan 12-slaget. Förmodligen för att precis som oss sjunga och dansa in det nya året. Det var bara att knalla in på tomten och fortsätta där vi hade slutat året innan. Det som diskuteras i Perth, stannar i Perth...iblaand. Men, jag vill klargöra att jag inte hatar pakistanier. Okej? Natten fortskred med mycket skratt, ett gäng djupa diskussioner, och en del svar på stora frågor gällande miljön och främst växthuseffekten. Om pongarna halverar sina växthusgasutsläpp till 2020 finns det en chans att vi kan rädda världen. Men seriöst, vem orkar tänka på sånt egentligen?
Jag vet inte riktigt hur mycket klockan var, men någon gång mellan 6 och 7 på morgonen kom Henriks supersköna granne Tony över, en kiwi som irrat omkring tills han slutligen bosatte sig i Australien. Världens skönaste kille (eller okej, han är 47 år..men ändå) med historier som skulle kunna platsa på fiskarnas ljugarbänkar, om det inte var för att jag tror att de flesta är sanna. Han gjorde oss sällskap till 12 på dagen, då allas ögon gick i kors av alkohol och trötthet, mest trötthet dock. Innan han hoppade över staketet till sin tomt lånade han en spritpenna och skrev "Twat" över Viktors tår. Texten står kvar, enda skillnaden är att Viktor har förflyttat sig till soffan.
Det är vad som hände på nyårsafton, skrevs för hand, med penna, på papper ganska sent på nyårsdagen. Men det tog ett tag innan jag samlade kraft, mod och ork att skriva in det på bloggen
Jag vet inte riktigt hur mycket klockan var, men någon gång mellan 6 och 7 på morgonen kom Henriks supersköna granne Tony över, en kiwi som irrat omkring tills han slutligen bosatte sig i Australien. Världens skönaste kille (eller okej, han är 47 år..men ändå) med historier som skulle kunna platsa på fiskarnas ljugarbänkar, om det inte var för att jag tror att de flesta är sanna. Han gjorde oss sällskap till 12 på dagen, då allas ögon gick i kors av alkohol och trötthet, mest trötthet dock. Innan han hoppade över staketet till sin tomt lånade han en spritpenna och skrev "Twat" över Viktors tår. Texten står kvar, enda skillnaden är att Viktor har förflyttat sig till soffan.
Det är vad som hände på nyårsafton, skrevs för hand, med penna, på papper ganska sent på nyårsdagen. Men det tog ett tag innan jag samlade kraft, mod och ork att skriva in det på bloggen
Friday, January 11, 2008
Rätt rolig grej
Kul grej! Efter badet idag drog vi en sedvanlig handduksklubben. Eftersom vi inte hade ätit åkte vi förbi donken, iklädda t-shirt och handdukar sitter vi i McDrive helt oskyldigt sött sådär som man alltid sitter i McDrive. Vi handlade maten och sen styrde Brynhild oss hemåt till säkerheten med hjälp av gps:en. När vi sedan sitter där och äter skriker Henrik: FYFAN VILKEN STOR SPINDEL PÅ VÄGGEN!! Viktor får halvt panik och börjar skrika "Fyfan va äckligt!" Jag och Micke kikar dit varpå Henke börjar garva. Vi vänder oss om och tittar på honom.. Men det är ingen vacker syn. Inte nånstans. Man möts av Geten...Eller The Goat som det heter egentligen. Kan ju säga att jag är glad över att vara färdigäten när man möts av A huge pile of steaming .... Preciiiis. Ni som inte vet vad jag pratar om, kanske kan lista ut det och föreställa er, annars borde ni se på "Waiting..." Storslagen komik! Ganska traumatiskt när man upplever det själv.
Thursday, January 10, 2008
Äta Känguru?
Jag har ätit känguru! De må vara söta, de må hoppa omkring och inte bidra till växthuseffekten. MEN! De smakar inte bra. Visst, mörkt fint viltkött, magert. Ser ut lite som älg, eller nej, mer som rådjur. MEN DET SMAKAR INTE BRA! Skämt, det smakar lite skämt. Blåkött ni vet, lite ruttet. Sur eftersmak, luktade lite skumt. Jag vet inte om det var en trött hänguru vi åt, men den hade legat i marinad i 24 timmar, så lukten var ljuvlig, men smaken. USCH! Det är ungefär som om man skulle beställa en toast skagen och få surströmming istället. Inte så jävla nice, eller hur!? Men det var mest jag som inte gillade det, Viktor äter ju det mesta så länge det inte är grönt eller kommer från havet, undantager är Kalles kaviar och fiskpinnar. Något som jag tror är utdöende iofs, fiskpinnarna alltså. Kaviaren blir vi nog aldrig kvitt. Tyvärr, det är ju bara äckligt.
Bortsett från känguruincidenten har det varit en grym dag! Jag och Henrik släpade oss upp redan halv åtta imorse för att vi var tvugna att lämna in bilen på service. Inte för att det var något fel på den, inte längre iafl. När vi köpte den så fungerade den i hela 6 timmar, sen gick den inte att starta. Generatorn var lite trött, blev galet varm och gav inte tillräckligt mkt laddström. Med min enorma erfarenhet av bilar, generatorer och batteriladdare så misstänker jag starkt att det var jävligt rostigt och en del trötta lager i den. Nån som tror något annat? Jag har ingen aning. Pumpen till spolarvätskan var f00ked också, vi fick en ny sån också. Nu har vi fungerande generator, nyservad bil: En pråm som kommer upp i minst 150km i timmen, men i de hastigheterna vill man inte försöka svänga. Vi får se hur det går på ökenvägarna sen, uppskattad marschfart är nog runt 120-130km i timmen. Micke var dock inte speciellt imponerad av Brynhild´s prestationer. Efter 26 timmars flygresa vill man kanske ta det lite lugnt. Sörpla på en bärsa i hammocken liksom. Vi har ingen hammock, vi har Brynhild, hon gungar på rätt bra hon me. Det tog inte lång stund efter att Micke hade kommit förens han sa att nånting sög! Un-fucking-beliveable...Fast jag höll på att skriva om den här dagen, inte natten till dagen. Men den blev för sen, och det är sjukt trevligt att Micke har kommit ner. Trion har blivit en kvartett, "monstret" är komplett. En trekant blev en kvadrat. Precis, totalen av allting ökade ofantligt. Nej, det var inget elakt skämt om Mickes vikt, han e förmodligen lättare än mig nu, men jag är fortfarande snällare. Just det, pumpen till spolarvätskan, funkar skitbra till bakrutan, men vindrutan är, och verkar förbli skrämmande torr. Ska gå igenom slangarna imorgon och se om det är något veck, eller skit som sitter illa och täpper till. Har någon något konstruktivt förslag på vad som kan vara galet? Pappa, du brukar ha koll..bolla lite idéer? Jag ringer om det skiter sig.
Bilen går som en klocka!!!!!!!
När bilen var inlämnad åt vi lite och gick hem för att mysa med grabbarna. Lite ärenden och skit efter att bilen var klar och sedan var det stranden!
Bortsett från känguruincidenten har det varit en grym dag! Jag och Henrik släpade oss upp redan halv åtta imorse för att vi var tvugna att lämna in bilen på service. Inte för att det var något fel på den, inte längre iafl. När vi köpte den så fungerade den i hela 6 timmar, sen gick den inte att starta. Generatorn var lite trött, blev galet varm och gav inte tillräckligt mkt laddström. Med min enorma erfarenhet av bilar, generatorer och batteriladdare så misstänker jag starkt att det var jävligt rostigt och en del trötta lager i den. Nån som tror något annat? Jag har ingen aning. Pumpen till spolarvätskan var f00ked också, vi fick en ny sån också. Nu har vi fungerande generator, nyservad bil: En pråm som kommer upp i minst 150km i timmen, men i de hastigheterna vill man inte försöka svänga. Vi får se hur det går på ökenvägarna sen, uppskattad marschfart är nog runt 120-130km i timmen. Micke var dock inte speciellt imponerad av Brynhild´s prestationer. Efter 26 timmars flygresa vill man kanske ta det lite lugnt. Sörpla på en bärsa i hammocken liksom. Vi har ingen hammock, vi har Brynhild, hon gungar på rätt bra hon me. Det tog inte lång stund efter att Micke hade kommit förens han sa att nånting sög! Un-fucking-beliveable...Fast jag höll på att skriva om den här dagen, inte natten till dagen. Men den blev för sen, och det är sjukt trevligt att Micke har kommit ner. Trion har blivit en kvartett, "monstret" är komplett. En trekant blev en kvadrat. Precis, totalen av allting ökade ofantligt. Nej, det var inget elakt skämt om Mickes vikt, han e förmodligen lättare än mig nu, men jag är fortfarande snällare. Just det, pumpen till spolarvätskan, funkar skitbra till bakrutan, men vindrutan är, och verkar förbli skrämmande torr. Ska gå igenom slangarna imorgon och se om det är något veck, eller skit som sitter illa och täpper till. Har någon något konstruktivt förslag på vad som kan vara galet? Pappa, du brukar ha koll..bolla lite idéer? Jag ringer om det skiter sig.
Bilen går som en klocka!!!!!!!
När bilen var inlämnad åt vi lite och gick hem för att mysa med grabbarna. Lite ärenden och skit efter att bilen var klar och sedan var det stranden!
(Den som vill kan gå på toa, eller ta en bensträckare nu)
Scabban, eller Scarborough beach blev målet. En sjukt lång sandstrand med irriterande fin sand, den fastnar överallt! hade säkert ett kilo i kalsongerna när jag kom hem. Av nån anledning badar alla mer kalsonger under surfshortsen, så det är lika bra att göra likadant liksom. Iafl, Scabban är skön. sand, sand, sand med riktigt sköna sanddyner ute i vattnet.
Så det blir djupt rätt fort, men sen står man helt plötsligt nästan på torra land. Det här gör underverk för vågorna som blir helt jävla galna! Idag var det så strömt i vattnet att det var badförbud egentligen. MEN! skyltarna stod på engelska, och vi är ju faktiskt svenskar, så vi badade skiten ur vattnet! Det var helt sjukt strömt!! ett steg framåt och två bakåt, om man inte satsade för att ta sig åt rätt håll. Men det var strömt längs strandkanten, så hamnade man för långt bort var det bara att kravla i land och springa tillbaka. Ibland var det strömmar utåt, då var det läskigt, men man drogs bara ut ett par meter. Sen kom en vänlig våg och tryckte tillbaka en mot land igen. Vi kastade tennisboll till varandra och gick emot strömmen.
När vi tröttnade på det började vi brottas, en på axlarna på den andra och sedan var det titanernas kamp. Det forna SSH-laget:The guys with the stuffs tog sig an Blöta fisar och torr hud. The guys krossade inte helt otippat Blöta fisar. Man hör det på namnen egentligen.
Nånting vi har börjat med här nere efter baden är "handduksklubben" vi klär av oss nakna och sitter i enbart handduk i bilen och åker hem. Det är okej att ha på sig t-shirt och skor, men inte mer än så. Det var ganska kul när vi igår svängde förbi McDonalds och fixade lite mat, i enbart handdukar. Några s¨dana stolleprov blev det inte idag, för vi hade ju kängurun att tänka på.
Vi har tagit till oss tipsen om vätskebalans/mat och dricker nu för att balansera ut maten.
Efter kängurun så har kvällen varit tämligen lugn. Film på Henriks projektor, som är en väldigt trevlig historia. Film på den, kall cola och relativt färskt snus, sen mår man bra!
Har även börjat jobba på min truckerbränna, men eftersom det är vänstertrafik här bli det skevt. Högra armen är härligt högröd; på vem som helst förutom mig skulle armen ha varit brun nu, men med mitt eminenta pigment så kan jag bara drömma om att bli brun. Målet är iafl att den högra armen ska vara bra mkt mer välgrillad än den vänstra när jag kommer hem. Tror att 500 mil genom öknen kan hjälpa mig med det.
Imorgon är det nog dags att berätta om nyårsafton och vad som hände då, det var magi på sätt och vis. Nu ska jag återgå till John McClane och Die Hard, så får vi se om det kommer upp några bilder.
Wednesday, January 9, 2008
Morgonen efter den vanliga dagen
Helt otippat sitter folk och stinker gammal fylla såhär på morgonkvisten klockan 17.38 i Australien. Det var en lugn, mysig kväll igår som aldrig gick över styr. Nu har vi en jävla massa städning och eventuellt en del tvätt framför oss. Tanken är att det ska vara någorlunda fint när Micke kommer. Inte för att han är pedantisk, men för att det är jävligt grisigt här hemma. Bilderna får vänta en stund, tills det är städat typ. För som jag skrev tidigare är det ett projekt som kräver sin man. Just nu känner vi oss inte riktigt som män, mer som jag vet inte riktigt vad, men man är inte helt 100. Märkte igår att bloggen är vinklad mot alkohol, vilket kanske uppfattas som nånting dåligt, men det är bra. Det jobbiga är att jag vaknade av att jag kände min egen andedräkt idag. Det var ond bråd död.
Tuesday, January 8, 2008
En typ vanlig dag...kanske?
Det har kommit önskemål på fler bilder, men kom igen!! Om någon ska fota hela tiden, och få till bilder som inte är olagliga i minst 49 delstater i USA och hela Sverige så måste någon hålla sig nykter. ELLER! Så måste vi ha en fotoansvarig. Vi har ingen fotoansvarig, vi har en diskansvarig, det är viktor. Vi har en bilägare, det är Henrik, och vi har en chaufför, Tim. Det är allmänt känt att killar inte kan göra 2 saker samtidigt och vi kör stenhårt på det när det passar oss, jag kör, Henrik sköter gps och Viktor diskar. Ingen fotar speciellt mycket just nu. Räds icke! Melny är på väg ner, den 13:e januari kommer hon. Fast det blev helt plötsligt ointressant eftersom hon blev petad från roadtrippen. Grattis Camilla säger vi istället. Hon är nya tillskottet till resan! Inte lika sugen på att fota som Melny sägs vara, men hon har körkort....vilket är positivt.
Det här med bloggande är ganska jobbigt när jag tänker efter, det tar massa tid från viktiga saker som öldrickande, rökande, socialiserande och ja ni förstår,allt! Det är hur som en uppoffring jag är beredd att göra – till viss del. Just nu sitter jag utomhus meddatorn i knät och lyssnar halvt på en intressant diskussion som rör samhällsproblem och barnuppfostran, försöker komma med givande inlägg, men det är svårt eftersom jag sitter här.
En annan sak med bloggande är att man måste vara aktiv för att nån ska orka följa skrivandet. Bara det är ju ett åtagande som e helt sjukt. Viktor har skeva kommentarer, men han är söt.
En kort resumé av dagen då: vaknade i vettig tid, typ 2 på eftermiddan kollade på en film. Ett glas cola och ett par cigg senare kom vi fram till att vi måste köpa mat och alkohol. Sagt och gjort, vi hoppade in i Brynhild och programmerade GPSen till att ta den kortaste vägen till Karrinyup shoppingmall. En skev väg! Den må ha varit kortast, men den var fan inte snabbast!!!! X antal rondeller senare handlar vi. Det slutade med en del mat och alkohol samt cigaretter. Kostnaden för maten höll vi nere, för cigaretter och alkohol är riktigt viktigt här nere, vätskebalansen och spritomloppet. Man kan ju inte få in för mkt blod i det, sånt slutar ju bara i katastrof. Så alla som är oroliga: Vi tar hand om oss, vi blir inte uttorkade. Jag är lite besviken nu eftersom jag åkte på fet huvudvärk och orkade inte dricka på ett tag, men nu har det gått 2 timmar och är återigen redo för en öl. Zomig gör underverk för trötta huvuden.
Iafl, mat, sprit, cigg. Sen hem, ta en grogg och börja förbereda för en liten grillkväll. På menyn stod det biff, tror jag. Eller det var mer rostasfilé. Grymt bra marinerad och underbart grillad. Till det körde vi grillad majs. Det enda man kan klaga på var att vi kunde ha haft lite mer mat, men!!!! Mer plats för dricka. Ni kanske börjar förstå hur vi lever här nere? Jävligt hälsosamt, mkt vätska och inte för mkt mat, man måste hålla sig smal. Det är lite av en hälsoresa vi är på.
Idag hade vi middagsgäster, Esteban och Pablo kom över, likaså Camilla. Camilla börjar bli en stammis, de andra två fejknickar. Varför? Jo, för att deras existens går ut p åatt leta efter gräs just nu. Trevliga killar, men de saknar sitt kära gräs. Tydligen är det torka i hela WA, synd för dem. Vi bryr oss inte. Vi har det behöver. Vätska. Sååå, Esteban ochPablo försvann rätt tidigt medan Camilla fortfarande sitter kvar, 6 timmar senare. Hon trivs verkar det som, vilket är positivt eftersom hon kommer vara fast med oss i en bil under en obestämd period.
Eftersom folk har frågat efter bilder komemr det komam upp lite bilder. Men det är ett projekt: Minneskortet måste ut ur kameran, in i kortläsaren och laddas in i datorn, förminskas en del så det inte tar ett år att ladda upp dem. I Sverige hade det inte varit ett problem eftersom vi har ett rekorderligt internet, här å andra sidan så ligger internetkapaciteten ungefär där den låg i Sverige för 10 år sen. Det kommer komma bilder, men det tar ett tag. Kanske imorgon, eller senare idag blir det ju eftersom klockan hunnit bli så pass mkt. Vi håller i stort sett svensk dygnsrytm här nere, så det är rätt skevt alltihop.
Men det är typ såhär en typisk dag går till. Upp sent, cigg och cola, eller juice(de har väääärldensgodaste juice här nere! 3litersdunk med apelsinfestis typ...för 3 dollar!!)en lätt frukost, mer nikotin och antingen sticka iväg och handla eller hänga i en pool eller vid havet, hem och äta mat och dricka alkohol till sena timmar. Dessa timmar fylls allt som oftast av djupa diskussioner och roliga historier. Hur roliga de är för övriga är rätt ointressant, andra, som inte är här kommer förmodligen, med största sannolikhet inte få höra.
Jag känenr att det här inlägget inte är så roligt, men det skiter jag totalt i! Vill ni läsa, så läs, orkar ni inte, så läs ändå. Om ni inte vill så är ni fett gimpade lol-människor. Men heeeey! Orka vara grinig när man sitter i paradiset och Sverige är rikitgt trist såhär års.
Det är såhär dagarna fortlöper här nere egentligen, men jag tror jag har nämnt det redan. Det kommer komma en del andra berättelser också, fast nån annan dag. När jag orkar, nu är det lite mer öl som gäller och sedan sova. Imorgon kommer minst en ny bild upp, kanske två.
Det här med bloggande är ganska jobbigt när jag tänker efter, det tar massa tid från viktiga saker som öldrickande, rökande, socialiserande och ja ni förstår,allt! Det är hur som en uppoffring jag är beredd att göra – till viss del. Just nu sitter jag utomhus meddatorn i knät och lyssnar halvt på en intressant diskussion som rör samhällsproblem och barnuppfostran, försöker komma med givande inlägg, men det är svårt eftersom jag sitter här.
En annan sak med bloggande är att man måste vara aktiv för att nån ska orka följa skrivandet. Bara det är ju ett åtagande som e helt sjukt. Viktor har skeva kommentarer, men han är söt.
En kort resumé av dagen då: vaknade i vettig tid, typ 2 på eftermiddan kollade på en film. Ett glas cola och ett par cigg senare kom vi fram till att vi måste köpa mat och alkohol. Sagt och gjort, vi hoppade in i Brynhild och programmerade GPSen till att ta den kortaste vägen till Karrinyup shoppingmall. En skev väg! Den må ha varit kortast, men den var fan inte snabbast!!!! X antal rondeller senare handlar vi. Det slutade med en del mat och alkohol samt cigaretter. Kostnaden för maten höll vi nere, för cigaretter och alkohol är riktigt viktigt här nere, vätskebalansen och spritomloppet. Man kan ju inte få in för mkt blod i det, sånt slutar ju bara i katastrof. Så alla som är oroliga: Vi tar hand om oss, vi blir inte uttorkade. Jag är lite besviken nu eftersom jag åkte på fet huvudvärk och orkade inte dricka på ett tag, men nu har det gått 2 timmar och är återigen redo för en öl. Zomig gör underverk för trötta huvuden.
Iafl, mat, sprit, cigg. Sen hem, ta en grogg och börja förbereda för en liten grillkväll. På menyn stod det biff, tror jag. Eller det var mer rostasfilé. Grymt bra marinerad och underbart grillad. Till det körde vi grillad majs. Det enda man kan klaga på var att vi kunde ha haft lite mer mat, men!!!! Mer plats för dricka. Ni kanske börjar förstå hur vi lever här nere? Jävligt hälsosamt, mkt vätska och inte för mkt mat, man måste hålla sig smal. Det är lite av en hälsoresa vi är på.
Idag hade vi middagsgäster, Esteban och Pablo kom över, likaså Camilla. Camilla börjar bli en stammis, de andra två fejknickar. Varför? Jo, för att deras existens går ut p åatt leta efter gräs just nu. Trevliga killar, men de saknar sitt kära gräs. Tydligen är det torka i hela WA, synd för dem. Vi bryr oss inte. Vi har det behöver. Vätska. Sååå, Esteban ochPablo försvann rätt tidigt medan Camilla fortfarande sitter kvar, 6 timmar senare. Hon trivs verkar det som, vilket är positivt eftersom hon kommer vara fast med oss i en bil under en obestämd period.
Eftersom folk har frågat efter bilder komemr det komam upp lite bilder. Men det är ett projekt: Minneskortet måste ut ur kameran, in i kortläsaren och laddas in i datorn, förminskas en del så det inte tar ett år att ladda upp dem. I Sverige hade det inte varit ett problem eftersom vi har ett rekorderligt internet, här å andra sidan så ligger internetkapaciteten ungefär där den låg i Sverige för 10 år sen. Det kommer komma bilder, men det tar ett tag. Kanske imorgon, eller senare idag blir det ju eftersom klockan hunnit bli så pass mkt. Vi håller i stort sett svensk dygnsrytm här nere, så det är rätt skevt alltihop.
Men det är typ såhär en typisk dag går till. Upp sent, cigg och cola, eller juice(de har väääärldensgodaste juice här nere! 3litersdunk med apelsinfestis typ...för 3 dollar!!)en lätt frukost, mer nikotin och antingen sticka iväg och handla eller hänga i en pool eller vid havet, hem och äta mat och dricka alkohol till sena timmar. Dessa timmar fylls allt som oftast av djupa diskussioner och roliga historier. Hur roliga de är för övriga är rätt ointressant, andra, som inte är här kommer förmodligen, med största sannolikhet inte få höra.
Jag känenr att det här inlägget inte är så roligt, men det skiter jag totalt i! Vill ni läsa, så läs, orkar ni inte, så läs ändå. Om ni inte vill så är ni fett gimpade lol-människor. Men heeeey! Orka vara grinig när man sitter i paradiset och Sverige är rikitgt trist såhär års.
Det är såhär dagarna fortlöper här nere egentligen, men jag tror jag har nämnt det redan. Det kommer komma en del andra berättelser också, fast nån annan dag. När jag orkar, nu är det lite mer öl som gäller och sedan sova. Imorgon kommer minst en ny bild upp, kanske två.
Monday, January 7, 2008
Förklaringen
Det kan hända att någon undrar över “hemma hos Henrik” (i så fall, skäms!) och över Brynhild II. Brynhild kan jag förstå, för den oinvigde är det lite luddigt, men är det inte jävligt tråkigt att vara oinvigd i det här egentlgien? Tänk på allt man missar. Det skiter vi i, för vi missar ingenting! Brynhild iafl, det är ett långt gående projekt som sträcker sig flera år bakåt i tiden. Det hela började för länge längesen, men det kom till sin rätta dager under 2006. Under SSH-spelen på Storö kom vi på den briljanta idén att vi borde bygga en flotte, denna skulle heta Brynhild – De Fördömdas Flotte. Detta utvecklades till Brynhild II – De Fördömdas Resa, som för oss till där vi är nu: Brynhild III - De Fördömdas Bil. En Mitsubishi Magna från 89, grå, uuuuuuunderbart vacker!! Går som en klocka. Ja, Henrik har köpt en bil, en Brynhild, den gick sönder första dagen, men blev lagad. Generatorn var kass! Nu går den som en klocka, den har en viss tendens att lägga av helt när man backar dock... Faaaast, det är ju ett helt annat kapitel, man ska inte gå händelserna i förväg, även fast vi ligger efter. Såååå, till “Hemma hos Henrik” han bor i Australien, vi hälsar på honom, han är 25 procent av monstret. Australien är hans hem, vi är hemma hos honom. I Australien, det är hans playground. Sååå, inte så svårt va? BRA!!!!!
Risken finns att uttryck som “Fett gimpad lol(sen kommer ordet, typ dator)” kommer förekomma en del, ni som inte vet, fråga Nils, han vet, han skapade det.
TUD = Toalett Utan Defikering, innebär att man gör nummer ett, utan nummer 2. Man Bajsar inte
TMD=Toalett Med Defikering, innebär helt enkelt att man bajsar.
RBV=Redbull Vodka
TED= Tooheys Extra Dry, det är ölen vi dricker. Ja, ni såg rätt....Foster finns inte här, det är Toohey som gäller.
Puhn=Förkortning av Poonani, det Viktor letar efter varje vaken timme, vilket inte är ofta.
TWAT=Viktor
BangMaid=Bör inte förklaras, bör förstås, bör alltså inte behöva förklaras.
Såå, det var en del förklaringar och självklarheter för eventualiteter. Min dator, den är för övrigt en fett gimpad LoL-dator, fast det är som det mesta andra jag snuddat vid, ett senare kapitel.
Nu när vi lämnat det vita dygnet kan jag stolt berätta att vi har fått i oss öl, imorgon, eller idag, men när vi vaknar... Så måste vi köpa mer. Skål till Linda, jag lovade. Inte för att jag känner att jag borde behöva, men skål i kylan ändå. Precis som jag tidigare misstänkte gav ölen en utomordentlig svalka, det var välbehövt. Nu är det TUD som gäller.
Risken finns att uttryck som “Fett gimpad lol(sen kommer ordet, typ dator)” kommer förekomma en del, ni som inte vet, fråga Nils, han vet, han skapade det.
TUD = Toalett Utan Defikering, innebär att man gör nummer ett, utan nummer 2. Man Bajsar inte
TMD=Toalett Med Defikering, innebär helt enkelt att man bajsar.
RBV=Redbull Vodka
TED= Tooheys Extra Dry, det är ölen vi dricker. Ja, ni såg rätt....Foster finns inte här, det är Toohey som gäller.
Puhn=Förkortning av Poonani, det Viktor letar efter varje vaken timme, vilket inte är ofta.
TWAT=Viktor
BangMaid=Bör inte förklaras, bör förstås, bör alltså inte behöva förklaras.
Såå, det var en del förklaringar och självklarheter för eventualiteter. Min dator, den är för övrigt en fett gimpad LoL-dator, fast det är som det mesta andra jag snuddat vid, ett senare kapitel.
Nu när vi lämnat det vita dygnet kan jag stolt berätta att vi har fått i oss öl, imorgon, eller idag, men när vi vaknar... Så måste vi köpa mer. Skål till Linda, jag lovade. Inte för att jag känner att jag borde behöva, men skål i kylan ändå. Precis som jag tidigare misstänkte gav ölen en utomordentlig svalka, det var välbehövt. Nu är det TUD som gäller.
Inledningen
Just nu är spänningen olidlig. Vårat “vita” dygn lider mot sitt slut. Om bara 3 timmar får vi dricka öl igen. 3 timmar är normalt sett ingen lång period, speciellt itne här nere, där tiden inte bekymrar oss nämnvärt. Men jsut idag är 3 timmar lång, lång tid.
Beslutet om att ha ett “vitt” dygn fattades igår då vi insåg att vi druckit i snitt 1,5 låda öl per dag sen vi kom ner, det är 12 öl var, om dagen, i snitt. Vilket kanske låter fruktansvärt mycket. Det är inte så faarligt när man väl tänker efter, en öl är 375ml här, kallas en “stubby” i den ölen är det baaara 5.0% alkohol. Volymprocent alltså. OCH!!! Det är en öl varannan timme, i snitt. Sååå, inte alls speciellt farligt egentligen. Vi kom iafl överens om att det skulle vara alkofritt under en dag, ett dygn är ett dygn är ett dygn. SÅ! om några timmar kan vi återigen åtnjuta den underbara svalkan som en öl skänker oss. Den svalkan är något man längtar efter i 40 graders värme.
Det här är tänkt att bli en liten blog omvåran vistelse här nere, saker vi gör kommer nedtecknas och jag har svurit en ed på att inte försköna nånting. Än så länge har vi mestadels ägnat oss åt öldrickandes ädla konst, även om det är en konst vi kanske inte riktigt bemästrar i alla aspekter så gör vi så gott vi kan, och frågar du mig så lyckas vi förvånansvärt bra. Nyårsafton måste omnämnas, men den är ett kapitel för sig, står redan nedtecknad av darrig hand på skrynkligt papper och så fort tid, ork, vilja och motivation finns kommer den att nedtecknas av mindre darriga fingrar digitalt.
Låt detta bli inledningen till Brynhild II – De fördömdas resa, mer kommer att följa, inte alltid kronologiskt, allting är inte underhållande, vissa saker kan uppfattas som tragiska, kanske rent av patetiska. Men seriöst, vem orkar bry sig egentligen? Det är semester och om mindre än, aaa jag vet inte vad det är för datum, men det är inte långt kvar till den 10:e. Då kommer Micke ner, då är monstret komplett. Vi går från att vara ett fett gimpat lol-monster till att attackera i full styrka. Världen håller andan och hoppas på att fru Fortuna ler åt den, vi struntar i fru Fortuna och går på magkänsla. Det blir enklast så.
Beslutet om att ha ett “vitt” dygn fattades igår då vi insåg att vi druckit i snitt 1,5 låda öl per dag sen vi kom ner, det är 12 öl var, om dagen, i snitt. Vilket kanske låter fruktansvärt mycket. Det är inte så faarligt när man väl tänker efter, en öl är 375ml här, kallas en “stubby” i den ölen är det baaara 5.0% alkohol. Volymprocent alltså. OCH!!! Det är en öl varannan timme, i snitt. Sååå, inte alls speciellt farligt egentligen. Vi kom iafl överens om att det skulle vara alkofritt under en dag, ett dygn är ett dygn är ett dygn. SÅ! om några timmar kan vi återigen åtnjuta den underbara svalkan som en öl skänker oss. Den svalkan är något man längtar efter i 40 graders värme.
Det här är tänkt att bli en liten blog omvåran vistelse här nere, saker vi gör kommer nedtecknas och jag har svurit en ed på att inte försköna nånting. Än så länge har vi mestadels ägnat oss åt öldrickandes ädla konst, även om det är en konst vi kanske inte riktigt bemästrar i alla aspekter så gör vi så gott vi kan, och frågar du mig så lyckas vi förvånansvärt bra. Nyårsafton måste omnämnas, men den är ett kapitel för sig, står redan nedtecknad av darrig hand på skrynkligt papper och så fort tid, ork, vilja och motivation finns kommer den att nedtecknas av mindre darriga fingrar digitalt.
Låt detta bli inledningen till Brynhild II – De fördömdas resa, mer kommer att följa, inte alltid kronologiskt, allting är inte underhållande, vissa saker kan uppfattas som tragiska, kanske rent av patetiska. Men seriöst, vem orkar bry sig egentligen? Det är semester och om mindre än, aaa jag vet inte vad det är för datum, men det är inte långt kvar till den 10:e. Då kommer Micke ner, då är monstret komplett. Vi går från att vara ett fett gimpat lol-monster till att attackera i full styrka. Världen håller andan och hoppas på att fru Fortuna ler åt den, vi struntar i fru Fortuna och går på magkänsla. Det blir enklast så.
Bilden är från 12-slaget på nyårsafton, detta kommer som skrivet omnämnas senare
Subscribe to:
Posts (Atom)