Sirap på menyn

Idag när vi som bäst satt och lyssnade på Hassan kom Viktor på den brillianta idén att vi återigen skulle svepa en varsin flaska lönnsirap. Senaste gången vi gjorde det var för kanske 2 år sedan på en valborgsmässoafton. Den gången användes äkta lönnsirap. Idag däremot hade vi pannkakssirap. Smakar som vanlig sirap, men den är mer lättflytande. Normalt sett kan den nog vara god, men att svepa 5 dl är inte helt okej. Det var riktigt tajt, enligt domaren vann jag med ett par sekunder före Henrik. Viktor kom sist ungefär 15 sekunder efter oss. När det var färdigdrucket hade vi ett skönt spyrally. Där vann viktor överlägset med 2 blodsprängda ögon. Henrik på en hedervärd andraplats med smak av galla i spyan. Själv lyckades jag bara hosta upp 2 matskedar härlig sirap. Så, risken finns att man är härligt diabetisk när man kommer hem. 76procentig sirap, man tackar. 76 procent socker alltså. Nu återstår bara att ladda in filmen i datorn för att se vem som verkligen vann. Henrik hävdar nämligen att det var han, medan jag och domaren mer tror på att det var jag. Så, även om Henrik mot all förmodan slog mig med ett par sekunder kommer bloggen inteuppdateras. Jag vann!!!!!!

Det går segt med bloggandet nu

Flera olika faktorer spelar in. Den största och kanske viktigaste är att internet i Australien inte är vad internet i Sverige är. Henrik har en rätt bra uppkoppling generellt som tillåter hnm att ladda ner 60GB dagtid, och 60GB nattetid. På något märkligt vänster har han lyckats ladda ner 60GB dagtid redan, 2 veckor innan han får ny kvota att fylla. Den uppdateras månadsvis. När kvotan är fylld sparkar internetleverantören tillbaka användaren till medeltiden och man får surfa på 64kbps.. Seriöst!!! Det går inte att surfa så långsamt, okej om det var 10 år sen, men vi lever fan på 2000-talet nu. Grafik, kvrävande script och en hel jävla massa information som ska med på samma sida. I Sverige är det inga problem alls, men så har vi tydligen ett av de bäst utbyggda internetsystemen (eller vad man ska kalla det) i hela världen. Aussie ligger låååååååångt efter. Så därför är det ett rent helvete att ens försöka surfa mellan 12.00 och 02.00....När det faktiskt går att surfa, ja då sover man ju! Eller så är man full, och då fattar man ju ändå inte vad man gör. Dessutom finns risken att den här bloggen skulle bli alldeles för magstark för vissa läsare då. Tycker om nivån den ligger på nu: en trevlig familjeblogg med resetips i Australien.
Roadtrip-inlägget lär dröja. Dels för att det var mkt roligare att vara där än det är att skriva om, och dels för att man bör lägga upp bilder på alla sköna roadkills vi fotade.
Men en kort resumé kan ni få så länge, så kanske kanske kanske det kommer ett mer omfattande inlägg sen. Viktor visade sitt intresse för att gästskriva, men vägrar skrva på svenska, så kommer det ett engelskt inlägg vet ni var det kommer ifrån.

Roadtrip i korthet. Eller Roadtrip version 0.1b

Vi satte oss i bilen med en massa förnödenheter och började åka österut.
En del kartor, men inte alls tillräckligt för att täcka roadtrippens alla destinationer. Vi förlitade oss helt på GPS, vilket fungerade klockrent. Förutom när vi var och snurrade i öknen, då var den lite trött.
Österut mot Kalgoorlie, mot Laverton, där var vi tvugna att övernatt, första natten på roadftrippen, i bilen givetvis. Utanför polisstationen, för att det förmodligen var säkrast. Vi hade snurrat omkring i "stan" för att leta bensinmack men hittade ingen, och givetvis hade jag glömt helljuset på. Polisen var på oss direkt och vi pratade lite med dom,fick reda p åatt det itne gick att tanka förens 6 morgonen efter. Vi fortsatte att snurra runt, letade efter puben. Givetvis åker jag in fel mot polisstationen ska ut därifrån, vänstertrafik. Trött som ett djur, tänker inte på de har en paradgata mitt i världens minsta lilla by. Polisen är på mig direkt! Vill kolla körkort och frågar om jag har druckit. Förklarar att jag bara är trött och van vid högertrafik, missade refugen och svängde fel. De köpte det! Vi frågade även om det fanns någon pub, så de åkte och kollade. 3 minuter senare kommer dom o säger att puben är öppen, vi kan parkera där och där. Då frågar vi om det är okej att sova i bilen, vilket det är och de rekomenderar oss att sova utanför polisstationen, för att det är säkrast. De lovade även att väcka oss på morgonen för att en av poliserna slutade runt 6. Fast det glömde dom att göra. Upp tidigt som fan på morgonen för att tanka och åka vidare, bensinmacken öppnade inte förens 7 och Mulba var sen. Efter att vi var fulltankade började färden återigen mot Ayers Rock. Vad vi trodde skulle vara asfalt visade sig vara grus- och, eller, sand-väg. Grattis pojkar!!! 120 mil skitväg framför er. Men eftersom det var den närmsta vägen tog vi den, det hade blivit en omväg på en jävla massa mil om vi hade börjat åka runt för att leta asfalterad väg. Pang boom schmack! grusväg för hela slanten, och den var av varierande kvalitet. Bitvis var det tvättbräda som vi var tvugna att krypa över i 20km/h för att inte skaka sönder. Bilen hade säkert hållt för det, men inte vi. Bilar är hårda och det är vi också, fast inte lika hårda! Men vissa bitar av vägen var rikigt fin, inte körbanan, men väggrenen, där bjöds det på slät och fin röd sand som tamejfan kom in överallt, tillochmed på insidan! av tanklocket, galet. Att köra i sanden var som att köra på snö, fast koolare, kändes lite farligare eftersom man var tvungen att ha superkoll så man inte körde på några stenar eller alldeles för stora rester från däck-explosioner. Var det nånting det fanns mycket av i öknen så var det däck-explosionsrester, minst var 100:e meter. Efter resterna ligger nog bilvraken på en andraplats, om inte kamelerna toppade bilvraken.
Hur som helst var det mycket vilt på ökenvägarna, Emu´s sprang över vägen så man var tvungen att halvt panikbromsa, likaså kor och kameler, men kamelerna höll sig mest vid vägkanten, eller en bit upp i öknen. En del, eller tre, känguruer hoppade över vägen och det kändes lite festligt. Fast det var inte lika festligt sen på vägen hem. Sand, buskar, bilvrak, vilt och mer sand, så såg det ut i öknen, väldigt mkt rakt fram, kom man upp på en höjd så såg man ofta vägen gå rakt fram ända bort till horisonten. Mycket rakt fram. Roadhousen, eller väghusen om man så vill, låg med ungefär 30 mils mellanrum, så när man var mitt emellan 2 st var man inte så kaxig, det var ju lite nojjigt att vara 15 mil från närmsta människa, för möten på ökenvägarna var ovanligt. de första 30 milen såg vi inte en annan bil, men sen blev det lite tätare. Ett roadhouse iafl, man tankar där, kan köpa is, bröd, snacks och dricka. Kanske en karta, men mycket mer än så var det inte. Inte i öknen iafl. Nytankade och klara fortsätter färden från första roadhouset mot nästa. Vi var inte helt överlyckliga eftersom första sträckan på 30 mil hade haft en snitthastighet av 60km/h, fast vi blev gladare mot slutet av den då vi mötte 2 st graders. En grader är en stor jävla plog som helt enkelt plogar ner vägen så den blir schysstare att åka på. Tror det var det trevligaste som hände på hela dagen. Nog för att det är roligt att slira omkring i sanden, men man tröttnar på det efter 5-6 timmar. Det var ungefär så dag 2 på roadtrippen såg ut.. Efter 14 timmars körning ruttnade jag totalt, var helt slut och ville bara sova. Då var det kanske 10-15 mil kvar till Ayers Rock. En rokad och så satt Henrik i förarsätet, Viktor tog plats brevid hnm för att hålla honom vaken och jag satte mig i baksätet för att sova. Vi kom fram! 120 mil grusväg och kanske 10 mil asfalterad väg på en dag. Det är fan respekt! När vi kom till asfaltsvägarna närmre stenen vaknade jag, det blev lite för bekvämt eller nåt, för tyst. Henrik parkerade framför stenen, en godnattcigg borsta tänderna och sen in i bilen igen för att sova. Man vill se stenen i soluppgången, eller solnedgången. Det är då den är som mäktigast tydligen. Personligen tycker jag det var ballare hur den tornade upp sig som en stor svart skugga ur ingenstans och täckte natthimlen. Men det var nog bara jag. Halv 6 väcktes vi av en Ranger som ville kolla läget. Man måste tydligen betala för att åka in i nationalparken, men eftersom det inte kommer nån från grusvägen så fanns ingen betalstation där. Vi var tvugna att åka tillbaka 3-4 mil för att betala och sen åka tillbaka till stenen. När vi kom tillbaka till stenen var det busslast efter busslast med människor där, och stenen var inte så upphetsande, vi kollade om man fick knalla upp på stenen, men det var för blåsigt. Så efter att ha vaknat och insett att det var ett sjunkande skepp fortsatte vi mot Alice Springs. Resan dit var odramatisk och vi kom fram helskinnade. Vad göra i Alice Springs? Bra fråga. Vi tog in på motell, eller en Outback Lodge som hade pool och hängde där. 2 nätter i Alice. Det roligaste vi gjorde där vara tt leka i poolen så att alla antingen gjorde illa nacken, eller ryggen. Vi hade planerat att åka quads i öknen, men eftersom alla var rätt trsiga blev det inge quad-åkande. Vi tog det lugnt, köpte en massa öl och undehöll oss. Det läskiga i Alice var att det kryllade av Aboriginer. Dom hängde överallt där det fanns skugga, som herrelösa hundar. Tror nånting hände med bloggen nu så att text hamnade på fel ställe, men jag orkar inte leta. Har iafl inga fördomar mot abbisarna, tycker bara dom är äckliga. De flesta skulle nog hålla med mig. Pizzan i Australien är riktigt blek! Åker ni hit, ät inte pizza, de har bra italiensk mat, men pizzan är under all kritik. INTE PIZZA! dels kostar den typ 120 spänn, smakar ingenting och man måste vänta 40 minuter för att få den. Big nono!!
Det var i korthet Alice, varmt som fan, skön pool, abbisar och en myysig tjej som förföljde oss när vi köpte souvenirer. Hon jobbade i ena butiken först, vi handlade där och gick till nästa, vips så står hon där också. Mycket märkligt, men det var lite roligt.

Det blev lite längre än en superkort resumé, även fast jag hoppade över en jävla massa. Nästa del kommer senare. Kanske idag, förmodligen inte, men kanske.

Roadtrip imorgon!

Vi sticker på roadtrip imorgon, så bloggen kommer inte uppdateras på en sisådär 10-11 dagar. Färden kommer gå genom öken och en massa otrevliga landskap. Målet är att komma till Alice Springs, vilket vi kommer göra. Märker vi att det tar för lång tid att köra kanske vi kortar av resan med några mil. Det jobba och roliga är att det bara är jag som har körkort. Så det blir lite av ett äventyr. Viktor och Micke har köpt upp sig på en massa fantasy, så de kommer plantera sig i baksätet för att läsa misstänker jag. Jag kör, Henrik läser karta...när det behövs. Kommer mestadels vara extremt långa och tråkiga raksträckor. Fast vi var och bunkrade upp idag. 80 liter vatten och andra livsuppehållande förnödenheter. Ni vet kakor, chips, godis, beef jerky och såna saker. Högvärdigt protein som inte blir dåligt i värmen helt enkelt. Henrik komemr hjälpa till att köra ute i öknen så att jag kan vila lite. Fast det talar vi tyst om! Okej, vi kan säga att tanken är att Henrik ska hjälpa till att köra i öknen. Om så blir fallet återstår att se. Lovar att bli bättre på att uppdatera med bilder sen när vi kommer tillbaka från trippen.

Några bilder

Så, lite bilder. uppifrån och ner:

Viktors kanske mest signifikanta stadium och pose här nere..sovandes.

Henrik vid matbordet...eller bordet.

Viktor som diskar på nyårsafton

Henrik på kontoret

Grabbarna som spanar efter fyrverkerier på nyår.

Fler bilder kommer så fort jag orkar ladda in dem i datorn.

Nyår

Att försöka få Viktor att göra IQ-test när han ligger ligger halvt utslagen efter 19 timmars intensivt krökande är inte helt lätt. Med "twat" skriver över tårna och "please sir, please" textat över ankeln ger vår vän intrycket av att ha gett upp. 11 månaders fristad från lukten är borta! Tim och Viktor kom ner, med dem (oss) kom stanken. Äckligt? kanske. Charmigt? definitivt. Vi är här nu, och vi luktar, vissa mer än andra. Att fira nyår i Perth var speciellt, definitivt det bästa hittills. Att bara byta ut minusgrader och snö mot 35 grader och strålande solsken är en välsignelse. Lägg därtill två av dina närmaste vänner, god mat och bisarra mängder alkohol. Försök sedan hävda att du itne är avundsjuk. Lögnare säger jag då! Det här nyåret var det trevligaste hitills,Vi började klockan 3 på eftermiddagen med en öl vid bordet. I takt med att ölen dracks upp ställdes det fram nya, tills vi kom överens om att en tupplur runt 6, halv 7 skulle vara skönt. Jag menar, det är ganska varmt här nere och efter att ha varit ute i solen 2 vändor (första föra tt köpa mat och öl, andra för att köpa cigaretter och snacks) så blev man för att citera Viktor "lite stekt i skallen". Kvällen var inte speciellt händelserik. Vi åt och drack, sen drack vi lite mer. När det närmade sig 12-slaget gick vi in och började förbereda det traditionella nyårsfirandet (som jag föregående år missade pga jakten efter svaret på den stora frågan. Men jag har glömt bort frågan nu, kommer bara ihåg jakten). Traditionsenligt slängde vi på "Good Riddence" med Green Day och sjöng och dansade in det nya året. Intet ont anande om vad som fanns att vänta slet vi med oss stolarna ut på parkeringen för att beskåda vad vi trodde skulle vara ett storartat fyrverkeri. INGENTING!! Inte så mycket som en kinapuff hördes, så där satt vi på tre plaststolar och spanade ut över en tyst stad. Vi började inse, och komma överens om att här nere drar man iväg fyrverkerierna innan 12-slaget. Förmodligen för att precis som oss sjunga och dansa in det nya året. Det var bara att knalla in på tomten och fortsätta där vi hade slutat året innan. Det som diskuteras i Perth, stannar i Perth...iblaand. Men, jag vill klargöra att jag inte hatar pakistanier. Okej? Natten fortskred med mycket skratt, ett gäng djupa diskussioner, och en del svar på stora frågor gällande miljön och främst växthuseffekten. Om pongarna halverar sina växthusgasutsläpp till 2020 finns det en chans att vi kan rädda världen. Men seriöst, vem orkar tänka på sånt egentligen?
Jag vet inte riktigt hur mycket klockan var, men någon gång mellan 6 och 7 på morgonen kom Henriks supersköna granne Tony över, en kiwi som irrat omkring tills han slutligen bosatte sig i Australien. Världens skönaste kille (eller okej, han är 47 år..men ändå) med historier som skulle kunna platsa på fiskarnas ljugarbänkar, om det inte var för att jag tror att de flesta är sanna. Han gjorde oss sällskap till 12 på dagen, då allas ögon gick i kors av alkohol och trötthet, mest trötthet dock. Innan han hoppade över staketet till sin tomt lånade han en spritpenna och skrev "Twat" över Viktors tår. Texten står kvar, enda skillnaden är att Viktor har förflyttat sig till soffan.
Det är vad som hände på nyårsafton, skrevs för hand, med penna, på papper ganska sent på nyårsdagen. Men det tog ett tag innan jag samlade kraft, mod och ork att skriva in det på bloggen

Rätt rolig grej

Kul grej! Efter badet idag drog vi en sedvanlig handduksklubben. Eftersom vi inte hade ätit åkte vi förbi donken, iklädda t-shirt och handdukar sitter vi i McDrive helt oskyldigt sött sådär som man alltid sitter i McDrive. Vi handlade maten och sen styrde Brynhild oss hemåt till säkerheten med hjälp av gps:en. När vi sedan sitter där och äter skriker Henrik: FYFAN VILKEN STOR SPINDEL PÅ VÄGGEN!! Viktor får halvt panik och börjar skrika "Fyfan va äckligt!" Jag och Micke kikar dit varpå Henke börjar garva. Vi vänder oss om och tittar på honom.. Men det är ingen vacker syn. Inte nånstans. Man möts av Geten...Eller The Goat som det heter egentligen. Kan ju säga att jag är glad över att vara färdigäten när man möts av A huge pile of steaming .... Preciiiis. Ni som inte vet vad jag pratar om, kanske kan lista ut det och föreställa er, annars borde ni se på "Waiting..." Storslagen komik! Ganska traumatiskt när man upplever det själv.

Äta Känguru?

Jag har ätit känguru! De må vara söta, de må hoppa omkring och inte bidra till växthuseffekten. MEN! De smakar inte bra. Visst, mörkt fint viltkött, magert. Ser ut lite som älg, eller nej, mer som rådjur. MEN DET SMAKAR INTE BRA! Skämt, det smakar lite skämt. Blåkött ni vet, lite ruttet. Sur eftersmak, luktade lite skumt. Jag vet inte om det var en trött hänguru vi åt, men den hade legat i marinad i 24 timmar, så lukten var ljuvlig, men smaken. USCH! Det är ungefär som om man skulle beställa en toast skagen och få surströmming istället. Inte så jävla nice, eller hur!? Men det var mest jag som inte gillade det, Viktor äter ju det mesta så länge det inte är grönt eller kommer från havet, undantager är Kalles kaviar och fiskpinnar. Något som jag tror är utdöende iofs, fiskpinnarna alltså. Kaviaren blir vi nog aldrig kvitt. Tyvärr, det är ju bara äckligt.
Bortsett från känguruincidenten har det varit en grym dag! Jag och Henrik släpade oss upp redan halv åtta imorse för att vi var tvugna att lämna in bilen på service. Inte för att det var något fel på den, inte längre iafl. När vi köpte den så fungerade den i hela 6 timmar, sen gick den inte att starta. Generatorn var lite trött, blev galet varm och gav inte tillräckligt mkt laddström. Med min enorma erfarenhet av bilar, generatorer och batteriladdare så misstänker jag starkt att det var jävligt rostigt och en del trötta lager i den. Nån som tror något annat? Jag har ingen aning. Pumpen till spolarvätskan var f00ked också, vi fick en ny sån också. Nu har vi fungerande generator, nyservad bil: En pråm som kommer upp i minst 150km i timmen, men i de hastigheterna vill man inte försöka svänga. Vi får se hur det går på ökenvägarna sen, uppskattad marschfart är nog runt 120-130km i timmen. Micke var dock inte speciellt imponerad av Brynhild´s prestationer. Efter 26 timmars flygresa vill man kanske ta det lite lugnt. Sörpla på en bärsa i hammocken liksom. Vi har ingen hammock, vi har Brynhild, hon gungar på rätt bra hon me. Det tog inte lång stund efter att Micke hade kommit förens han sa att nånting sög! Un-fucking-beliveable...Fast jag höll på att skriva om den här dagen, inte natten till dagen. Men den blev för sen, och det är sjukt trevligt att Micke har kommit ner. Trion har blivit en kvartett, "monstret" är komplett. En trekant blev en kvadrat. Precis, totalen av allting ökade ofantligt. Nej, det var inget elakt skämt om Mickes vikt, han e förmodligen lättare än mig nu, men jag är fortfarande snällare. Just det, pumpen till spolarvätskan, funkar skitbra till bakrutan, men vindrutan är, och verkar förbli skrämmande torr. Ska gå igenom slangarna imorgon och se om det är något veck, eller skit som sitter illa och täpper till. Har någon något konstruktivt förslag på vad som kan vara galet? Pappa, du brukar ha koll..bolla lite idéer? Jag ringer om det skiter sig.
Bilen går som en klocka!!!!!!!
När bilen var inlämnad åt vi lite och gick hem för att mysa med grabbarna. Lite ärenden och skit efter att bilen var klar och sedan var det stranden!

(Den som vill kan gå på toa, eller ta en bensträckare nu)

Scabban, eller Scarborough beach blev målet. En sjukt lång sandstrand med irriterande fin sand, den fastnar överallt! hade säkert ett kilo i kalsongerna när jag kom hem. Av nån anledning badar alla mer kalsonger under surfshortsen, så det är lika bra att göra likadant liksom. Iafl, Scabban är skön. sand, sand, sand med riktigt sköna sanddyner ute i vattnet.
Så det blir djupt rätt fort, men sen står man helt plötsligt nästan på torra land. Det här gör underverk för vågorna som blir helt jävla galna! Idag var det så strömt i vattnet att det var badförbud egentligen. MEN! skyltarna stod på engelska, och vi är ju faktiskt svenskar, så vi badade skiten ur vattnet! Det var helt sjukt strömt!! ett steg framåt och två bakåt, om man inte satsade för att ta sig åt rätt håll. Men det var strömt längs strandkanten, så hamnade man för långt bort var det bara att kravla i land och springa tillbaka. Ibland var det strömmar utåt, då var det läskigt, men man drogs bara ut ett par meter. Sen kom en vänlig våg och tryckte tillbaka en mot land igen. Vi kastade tennisboll till varandra och gick emot strömmen.
När vi tröttnade på det började vi brottas, en på axlarna på den andra och sedan var det titanernas kamp. Det forna SSH-laget:The guys with the stuffs tog sig an Blöta fisar och torr hud. The guys krossade inte helt otippat Blöta fisar. Man hör det på namnen egentligen.
Nånting vi har börjat med här nere efter baden är "handduksklubben" vi klär av oss nakna och sitter i enbart handduk i bilen och åker hem. Det är okej att ha på sig t-shirt och skor, men inte mer än så. Det var ganska kul när vi igår svängde förbi McDonalds och fixade lite mat, i enbart handdukar. Några s¨dana stolleprov blev det inte idag, för vi hade ju kängurun att tänka på.
Vi har tagit till oss tipsen om vätskebalans/mat och dricker nu för att balansera ut maten.
Efter kängurun så har kvällen varit tämligen lugn. Film på Henriks projektor, som är en väldigt trevlig historia. Film på den, kall cola och relativt färskt snus, sen mår man bra!
Har även börjat jobba på min truckerbränna, men eftersom det är vänstertrafik här bli det skevt. Högra armen är härligt högröd; på vem som helst förutom mig skulle armen ha varit brun nu, men med mitt eminenta pigment så kan jag bara drömma om att bli brun. Målet är iafl att den högra armen ska vara bra mkt mer välgrillad än den vänstra när jag kommer hem. Tror att 500 mil genom öknen kan hjälpa mig med det.
Imorgon är det nog dags att berätta om nyårsafton och vad som hände då, det var magi på sätt och vis. Nu ska jag återgå till John McClane och Die Hard, så får vi se om det kommer upp några bilder.